Årets kliniska insats 2020: Thomas Tegenmark
Sedan 1999 har BTF delat ut priser varje år för att uppmärksamma och uppmuntra medlemmarnas insatser för föreningen och KBT. I år gavs priser i kategorierna Årets livsgärning, Årets informationsspridare, Årets doktorsavhandling och Årets kliniska insats. För att ytterligare uppmärksamma pristagarna publicerar vi under de närmaste veckorna intervjuer med dem här på bloggen. Thomas Tegenmark fick priset för Årets kliniska insats med motiveringen:
Thomas får priset för sitt arbete med att under tio år bygga upp den kliniska verksamheten på WeMinds mottagningar med målsättningen att tillgängliggöra evidensbaserad vård och revolutionera standarden för utfallsmätning i de offentliga systemen. Thomas har under detta arbete visat på både mod och kreativitet när verksamheten utformat nya system för att kvalitetssäkra vården genom både en minutiös rekryteringsmodell, vassa videofeedbackslösningar för kamrathandledning, generösa auskultationsupplägg och inte minst ett aldrig minskande fokus på utvärdering av behandlingsresultat. Ge Thomas tio år till så kommer förhoppningsvis hans kunskaper om hur man leder en verksamhet till evidensbaserad praktik att ha blivit standard för hur psykiatrisk vård ska bedrivas.
Hur känns det att få priset för årets kliniska insats?
Det känns både roligt och hedrande. BTF är en välrenommerad förening med världsledande forskare och kliniker. Vi på WeMind hoppas på att fler ska ta efter vårt exempel, så det är kul om priset kan göra att fler får upp ögonen för vår modell.
Vad är du stoltast över att ha åstadkommit inom WeMind?
Det är nog att ha varit med och byggt en organisation från noll till Sveriges största privata vårdgivare i psykiatrin med 17 mottagningar i 4 regioner, på drygt tio år, samtidigt som vi har behållit vårt fokus på kvalitet i vården. För det innebär att vi har möjlighet att bidra till att förbättra vården för tiotusentals patienter varje år. Jag är stolt över att vi är så många på WeMind som innan vi ska fatta olika beslut ställer oss frågan ”På vilket sätt bidrar det här till att öka behandlingsresultatet per skattekrona, för de patienter som behöver vården mest?”. Arbetet blir mycket mindre komplicerat och mycket mer meningsfullt, om man hela tiden har den frågan framför ögonen.
Hur önskar du att svensk psykiatri generellt förändras och varför?
Jag tycker att många av de förändringar som faktiskt genomförts de sista 10 åren har varit väldigt bra. Det jag önskar framåt är att svensk psykiatri börjar fokusera ännu mer på innehållet i den vård som ges, så att det man får som patient faktiskt är det bästa vi kan uppbringa. Jag skulle vilja att alla chefer och medarbetare, på alla mottagningar i Sverige, hela tiden frågar sig ”Är vi så bra vi kan bli?”. Och för att kunna svara på den frågan så behöver man börja mäta utfallet av vården, det vill säga att man behöver mäta i vilken utsträckning patienterna blir bättre. Först när man börjar göra det, och löpande återkoppla de resultaten till medarbetarna, så kan man nå riktigt kraftfulla förbättringar i verksamheterna. Och då blir frågan om att jobba utifrån bästa tillgängliga evidens ännu mer självklar.