Årets informationsspridare 2020: Alexander Rozenthal
Sedan 1999 har BTF delat ut priser varje år för att uppmärksamma och uppmuntra medlemmarnas insatser för föreningen och KBT. I år gavs priser i kategorierna Årets livsgärning, Årets informationsspridare, Årets doktorsavhandling och Årets kliniska insats. För att ytterligare uppmärksamma pristagarna kommer vi under de närmaste veckorna att publicera intervjuer med dem här på bloggen. Först ut är Alexander Rozenthal som fick priset för Årets informationsspridare med motiveringen:
Alexander har under det gångna året frekvent deltagit i olika mediala sammanhang, både nationellt och internationellt. Oavsett om det är i en podcast, en intervju i Wall Street Journal eller Sveriges Radio, en tv-soffa med Malou eller på sin egen Facebook-sida. Oavsett vilket av Alexanders många expertområden det rör sig om så gör han det alltid professionellt och representerar KBT på ett föredömligt sätt: lättillgängligt men utan att göra avkall på nyanser och komplexitet.
Hur känns det att få priset för årets informationsspridare?
Det är en ära att bli uppmärksammad för mitt arbete med att sprida kunskap om psykologi. Om det är något jag verkligen brinner för så är det att tillgängliggöra vetenskap för allmänheten. En ledstjärna för mig har länge varit George A Millers uppmaning (tidigare ordförande för det amerikanska psykologförbundet): ”Give psychology away!”. Med det menas helt enkelt att förbättra människors liv genom att öka deras förståelse för hur de fungerar psykologiskt, inte minst sådant som rör psykisk ohälsa. I mitt arbete som forskare ingår det dessutom i den så kallade tredje uppgiften att dela med sig av kunskap till befolkningen. Så jag försöker att uttala mig så ofta jag kan i media om sådant som rör kognitiv beteendeterapi, psykiatriska tillstånd och vad individen kan göra för att må bättre psykiskt.
Vilken information är du gladast över att du har spridit?
Jag tycker förstås att det är extra kul när jag och mina kollegor blir uppmärksammade för de studier vi har gjort inom områdena prokrastinering och perfektionism – två vanliga beteendemönster som ibland kan vålla människor problem. Tillsammans med andra duktiga forskare och drivna studenter har vi lyckats genomföra ett flertal stora kliniska prövningar för sådant som sällan uppmärksammas i forskningen. Detta har rönt stort intresse inte minst utomlands, så när en sådan prominent tidning som Wall Street Journal ringde upp för en intervju om uppskjutandebeteende blev jag förstås mäkta stolt.
Har du några tankar kring hur och vad för information du vill sprida längre fram?
Jag hoppas kunna fortsätta lite på samma spår som tidigare, det vill säga att kunna uttala mig i media om den forskning vi bedriver och att medverka till att göra psykologisk kunskap mer lättbegriplig. Jag har även som ambition att kunna väva in mina erfarenheter i kommande kurser och interna utbildningar som vi genomför på min arbetsplats, till exempel tips på hur man bör formulera sig i kontakten med journalister för att kunna nå fram. Det är en svår balansgång att som forskare vilja berätta allt och att kunna vara så konkret som möjligt för att exempelvis tidningar och radio ska orka förmedla vad man har att säga. Där tror jag att bland annat forskarutbildningen skulle behöva bli bättre på att få doktorander att bli bekväma i att ta mer plats och våga berätta om all den fantastiska kunskap som de faktiskt besitter.