Konceptualisering i kognitiv beteendeterapi - kärnan i det psykoterapeutiska arbetet

Bengt Eriksson, fil.dr i klinisk psykologi, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut är författare till boken Konceptualisering i kognitiv beteendeterapi, utgiven av Studentlitteratur 2019. Inom kognitiv beteendeterapi, liksom inom andra terapitraditioner, behöver psykoterapeuten förstå den person som söker hjälp och konceptualisering kan vara ett verktyg för detta. Nedan följer tre frågor till Bengt om boken och metoden konceptualisering.

Studentlitteratur har just nu en kampanj på boken för medlemmarna i BTF. Till och med den 30 september 2020 kostar boken 260 kr (ex. moms) istället för 299 kr (ex. moms) och kampanjen hittar ni här.

1. Hur kommer det sig att du ville skriva en bok om konceptualisering som redskap inom KBT?

Mycket av psykoterapeutiskt arbete sker utan särskilt mycket av konceptualisering som grund och det finns också ärenden som inte kräver så mycket mer av konceptualisering än de tanketrådar som spontant dyker upp medan psykoterapeuten lyssnar på sin patient.

Sedan finns det ärenden som inte lika lätt låter sig begripliggöras bara genom att lyssna på personen och registrera beteenden. Detta kan vara ärenden med en komplex, svåröverblickbar eller motstridig symptomatologi. Exempelvis en mix av socialt utanförskap, traumatisk uppväxt, adhd, emotionell dysreglering och kriminellt beteende.

Att arbeta med konceptualisering som en grund för en psykoterapeutisk behandling är för mig att försöka skapa sig en så god förståelsegrund man kan, utifrån idag tillgängliga modeller inom KBT. Samt att vara realistisk och se både tillgångar och begränsningar i olika modeller och därmed tillåta sig ha en praktisk syn på alternativa förståelsemodeller på ett komplementärt sätt. Efter många år som terapipraktiker, föreläsare och handledare inom olika terapiutbildningar och verksamheter med både barn-, ungdoms- och vuxeninriktning har jag sett att terapikollegor ofta vill använda förståelsemodeller på detta sätt. Tyvärr känner de att de inte får hjälp av att sätta ihop fältet av modeller utan tvingas göra hemsnickrade integreringar. Med bakgrunden i detta tänker sig en del kollegor att man alltid måste bygga terapin på en specifik analys eller sätt att tänka, som exempelvis psykologiskt flexibilitetstänkande eller schematerapeutiskt tänkande.

2. Vad ser du för fördelar med att arbeta med konceptualisering?

Konceptualisering är i grunden att samla in, bearbeta, sammanställa, begripliggöra väsentlig information om patienten och dennes problem och att kommunicera och dela denna information med patienten, så att denna sammanställning blir en grundplåt för samarbetet.

Konceptualisering låter information från patienten möta terapeutens begrepp och förståelseramar, vilket gör att man som behandlare kan "dra in" patienten i behandlingens förståelseram. Detta är ett sätt att skapa en delad förståelse, ett samarbete utifrån denna förståelse och en motivation utifrån denna förståelse för att aktivt ta del av behandlingen.

Viktiga poänger med konceptualisering är också att formulera frågor kring patientens problem, person och historia, att söka förklaringar till problems uppkomst
och vidmakthållande, forma hypoteser om hur man kan intervenera för att lösa problem, planera och vägleda behandling.

En del av det arbete man gör genom systematisk konceptualisering kan man göra även med mindre ambitiöst konceptualiseringsarbete, speciellt om man är mycket erfaren och är mycket väl bekant med den problematik som de flesta patienter kommer med. Men vid bredare problembilder och mer komplexa dessa problembilder finns också fler inrotade personmönster sedan tidigt i livet som ger näring åt dessa problemmönster, där psykoterapeuten kan dra nytta av att satsa på en ordentlig konceptualisering. 

3. Vem tycker du ska läsa din bok?

De jag tänker mig som läsare är människor under utbildning till terapeuter och de som jobbar praktiskt med terapi, inklusive psykologer, läkare med terapiinriktning eller åtminstone terapiintresse, liksom socionomer, kuratorer och sjukgymnaster med psykoterapeutisk inriktning.

Jag tror även det kan finnas intresse för en psykologiskt intresserad allmänhet. Av detta skäl har jag under arbetets låtit ett antal "allmänt psykologiskt intresserade" läsa bokens manus i olika skeden, för att jag själv skulle få en bild av hur läslig texten är även om man inte har specifika förkunskaper. Jag har fått feedback som ”kompakt”, ”kräver tid och tankemöda” och ”vidgar vyerna”, vilket gjorde mig väldigt glad!