FRISK, VACKER, RIK och LYCKLIG tack vare självhjälpsboken

Ett tag funderade jag på att skriva en bok om ångesthantering. Alldeles för dystert, sa väninnan. Vad tror du om Frisk, Vacker, Rik och Lycklig på mindre än en månad? frågade jag. Mycket bättre, sa hon.

Ja, för vem vill inte bli frisk, vacker, rik och lycklig? Snabbt. Jag borde förstås också ha lagt till: Full av energi och begåvad med framgång och goda relationer.

Gycklar jag? Förstås. Men man behöver bara kasta en blick på listan över bästsäljande facklitteratur för att se att det finns löften om enkla vägar, recept, att följa för att nå dit. Det gäller bara att göra rätt.

Mitt i röran finns det också seriösa självhjälpsböcker som vill hjälpa människor att hantera svårigheter i livet.

Självhjälpsböcker är inget nytt fenomen, de är i själva verket uråldriga. I alla fall om man räknar de otaliga uppbyggelseböcker som funnits i de flesta religioner under alla tider. Guidning i hur man ska leva för att nå ett bättre liv. Dag för dag, eller vecka för vecka, för att livet ska bli mer fullödigt.

Strukturen med ett dagligt eller veckovis uppdelat program finns kvar i många nyare självhjälpsböcker.

En av de första, utan religiös anknytning, är Napoleon Hills Tänk rätt och bli framgångsrik (Think Right, be Rich) som kom redan 1937 och sedan givits ut i många upplagor. De amerikanska idealen framgång och rikedom speglas i titeln, men boken sägs handla om självutveckling, att förändra livet och nå sina mål.

Huvudbudskapen självutveckling, förändring och att nå sina mål är fortfarande centrala i självhjälpsböcker, men i Sverige inte lika självklart monetär rikedom. Fysisk och psykisk hälsa, kropp, träning och kost är de huvudteman som säljer bäst. Självutveckling har tappat mark till relationer och kommunikation.

Trenden med självhjälpsböcker exploderade i början av 80-talet när den amerikanske psykologiprofessorn Wayne W. Dyers Sikta mot Stjärnorna och Älska dig Själv publicerades. Säga vad man säga vill om innehållet, ett förenklat, ovetenskapligt och överoptimistiskt uttryck för the American Dream, men genomslagskraften speglade kanske att tiden var mogen för ett nytt sätt att se på människans förmåga att själv styra sitt öde. I bjärt kontrast till Aksel Sandemoses Jantelagen, de religiösa uppbyggelseskrifternas krav på självkritik och psykoanalytikernas anspråk på att vara de enda som kunde förstå människans egentliga drivkrafter och önskningar fanns här en väg till autonomi. Att ta sitt öde i egna händer.

Det här var en tid när psykoanalytiska och psykodynamiska tankegångar fortfarande dominerade psykologin, psykiatrin och litteraturen. För att förstå vad människor egentligen behövde krävdes en terapeut som kunde analysera och se bakom och bortom det som människorna själv uttryckte. Sanningen fanns någonstans i det undermedvetna som man inte kunde nå själv, utan terapeuten.

Beteendeterapin levde ett undanskymt liv, ansågs ytlig, suspekt och utan djup, i den psykodynamiskt präglade ”verkligheten”. Det skulle komma att förändras när den, ungefär vid den här tiden, berikades med den kognitiva terapin och blev kognitiv beteendeterapi, KBT, som vi nu känner den.

Bärande tankar i KBT är att människor själva kan påverka och förändra sina liv i den riktning de vill. Terapeuten är en medhjälpare, men inte den som sitter inne med ”sanningen”. Man reflekterar över tanke- och beteendemönster och arbetar med att förändra dem.

Information och kunskapsförmedling, psykoedukation, är en viktig beståndsdel. Känslor kan förstås och förklaras och det finns verktyg, som går att lära, för att hantera jobbiga och svåra känslor, som ångest, sorg och smärta.

Betoningen av människans förmåga att själv fatta beslut, styra sitt liv och påverka problem ledde till en flodvåg av självhjälpsböcker med KBT-inriktning i början av 2000-talet.

Min bok KBT - Komma på Bättre Tankar, som kom i sin första upplaga 2006, var en av de första svenska, efter den har det kommit många fler. De flesta är skrivna av verksamma psykologer, men psykologiprofessorer som Gerhard Andersson och Per Carlbring, som vanligen skriver i forskningssammanhang, har givit sina bidrag till självhjälpslitteraturen.

Anna Kåver är den mest namnkunniga svenska KBT-författaren. Förutom fackböcker riktade till professionen har hon skrivit flera självhjälpsböcker. Hennes första Att leva ett liv, inte vinna ett krig, 2004, handlar om begreppet acceptans som det lärs ut inom dialektisk beteendeterapi. I samma tradition, tredje vågens KBT, finns den amerikanske psykologiprofessorn Steven C.Hayes Sluta grubbla, börja leva från 2006.

Det som gör en bok till en självhjälpsbok är det direkta tilltalet. Läsaren är ”du”, inte ”man”. Författaren är finns mer eller mindre närvarande och bokens syfte är att ge läsaren insikter i det egna känslolivet, tankar och beteendemönster.

Det är symtomatiskt att det finns få psykodynamiska och knappast någon psykoanalytisk självhjälpbok. Det ligger i själva teoribildningen att det är svårt att hjälpa sig själv inom dessa inriktningar.

Därmed inte sagt att det inte finns en viss skepsis mot självhjälpsböcker även bland KBT-folk. Som alltid när experter är inblandade finns det synpunkter och diskussioner om faktaurval, presentation och vetenskaplighet.

Men alla självhjälpsböcker är inte KBT-böcker – långt ifrån. Storsäljarna i början av 2000-talet var böcker med free-style-teorier på temat självkänsla, som Mia Törnbloms Självkänsla nu! Ett decennium senare, 2015, blev Mats och Susan Billmarks Lär dig leva den mest sålda fackboken i Sverige. Inte bara den mest sålda självhjälpsboken, utan den mest sålda fackboken. Gemensamt för de här böckerna är att författarna själva trätt in i boken. De är ”vi och du” med läsaren och grundar sina råd om ett bättre liv på egna erfarenheter, självupplevda svårigheter och beskrivningar av hur de har övervunnit dem. Teoribildningar har ingen plats. De presenterar egna självhjälpsprogram.

En i stort sett egen teori har också Thomas Erikson som i ett par år dominerade listorna med sina böcker om relationer och kommunikation. Mest känd är hans första, Omgiven av idioter.

Vågen har nu tippat åt ett annat håll, bort från självförverkligande, insikter och relationer till betoning av kroppen som instrument för hälsa och välmående. Böcker om 5:2-metoden, två dagars fasta per vecka, var populära under ett par år. Nu är kropp, hjärna och tarmhälsa är det som säljer bäst.

Psykiatern Anders Hansen är en av dem som dominerar. Han baserar sina böcker på fakta och forskning och är noga med referenser. Genombrottet kom med Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna och har följts av flera andra som har hjärnans funktion i centrum. Hjärnan som kroppens viktigaste organ.

Men tarmen är kanske en otippad vinnare? Det är förvisso många människor som har mag-tarmproblem, men vem skulle kunnat förutsäga explosionen av titlar inom området. Bäst säljer Hälsobalansen av Rangan Chatterjee, men jag kan inte låta bli att nämna en titel som lovar allt, Hälsorevolutionen: vägen till en antiinflammatorisk livsstil: helheten, maten, forskningen, träningen, skönheten, insikten av Maria Borelius. Det är bara rikedomen som saknas.

Borelius bok har den självupplevda självhjälpsbokens alla signum. En författare med problem, hon kände sig gammal, trött, sliten och plufsig, som reser världen runt för att hitta en lösning. Hon fann den antiinflammatoriska kosten och vill förmedla kunskapen om den till sina läsare.

Det finns ett stort sug efter böcker som skildrar det självupplevda. Det uppfattas som autentiskt och förtroendeingivande. Det är uppmuntrande att läsa om personer som övervunnit sina svårigheter eftersom det ger hopp om möjligheten att genomgå en egen liknande resa.

Just Resan var för övrigt titeln på Brandon Bays bästsäljare från 2001. Istället för att hänvisa till vetenskap gör hon en poäng av att inte göra det. Hon hävdar att hon blivit av med en jättelik livmodertumör på sex och en halv vecka genom en ”kraftfull direktväg till själens starka läkekraft”. Inga undersökningar gjordes, naturligtvis. Som läkare kan man inte annat än förskräckas. Och ifrågasätta om det verkligen fanns en tumör.

Här kommer vi in på det som kan vara risken med självhjälpsböcker. Man kan fastna i självhjälpsprogram istället för att söka professionell hjälp. Den danske psykologen Svend Brinkmann, som är kritisk till självhjälpsböcker, menar också att kravet på självförverkligande har blivit som en religion och att inåtvänt sökande inte leder till lycka.

Men möjligheten till revansch är säkert en drivkraft både för dem som skriver och dem som läser självhjälpsböcker. Det finns människor som har lyckats. Vikten av förebilder, role models, framhålls också i psykologiska teorier som KBT.

Många självhjälpsböcker riktar sig formellt till läsaren med problem, men i själva verket lika mycket till anhöriga och personer som arbetar professionellt inom vård och omsorg. Min egen bok Smart Addera – allt om ADHD med KBT-strategier och verktyg för coaching tillhör dem.

”Strategier” och ”verktyg” är själva ledorden i självhjälpsböcker. Man kan hjälpa sig själv. Det finns strategier och verktyg. Just de orden är kanske lite instrumentella och tråkiga, ”vägen” betydligt mer poetisk. En klassiker redan i Lao Zis Daodejing, Läran om vägen. Nu talar vi om en kinesisk självhjälpsbok från 500-talet före Kristus.

Oavsett vilka ord man föredrar är självhjälpböckernas grundsyn att man själv kan förändra sitt liv. Autonomi är en möjlighet. Det går att själv förstå och arbeta med sina problem.

Men risken för att man inte söker professionell hjälp då?

Den finns. Men en seriös självhjälpsbok lovar inte att vara den enda vägen, utan ett komplement till professionell hjälp. Och låt mig säga så här: Skulle du råda någon med fysisk smärta, som huvudvärk, att strunta i självhjälpsmetoder som avslappning och andningsövningar, därför att det kanske finns professionella metoder som är mer effektiva?

Knappast. Här handlar det inte om antingen-eller, en klassisk tankefälla inom KBT, utan både-och.

Åsa Palmkron Ragnar
Leg. läkare, specialist i psykiatri

Detta är en artikel ursprungligen publicerad i nr 4 av Beteendeterapeuten, december 2020.