En titt med KBT-glasögon på Dean Kriellars och Change the Game
Har du någonsin sett en föreläsare balansera en fjäder på sin handflata, för att sedan kunna kasta upp den i luften och fånga på den på andra handen? Eller balansera sagda fjäder på hakan? Det fick BTF se under Change the game när vi mötte Dean Kriellaars.
I September var en BTF-redaktör på Change the game i Umeå. Det är ett evenemang som hålls årligen i Umeå med målet att främja rörelserikedom. Det var hundratals besökare i alla åldrar, många barn och deras föräldrar kom för att få se dussintal sporter och delta på föreläsningar. Man fick se både vuxna och barn engagera sig i timtal på olika fysiska aktiviteter samtidigt som de fick introduceras till en sport som kan bli deras nya hobby.
Change the game beskriver rörelserikedom som benägenhet att välja att delta i fysiska aktiviteter hela livet [1]. Vi som har utbildning inom hälsovård vet hur viktigt det är att man håller sig aktiv oavsett ålder och att fysisk förmåga likt hjärnan fungerar med principen ”use it or lose it” [2,3,4]. Detta evenemang är något jag varmt rekommenderar alla som skulle ha vägarna förbi Umeå runt hösten.
Jag fick chansen att ställa några frågor till Dean Kriellaars som både höll i föreläsningar och som själv anordnade en aktivitet för de yngre barnen att hitta rörelseglädje. Utan att tala ett ord på svenska fick Dean dussintals barn att samla sig runt honom och utmana sin fysiska/motoriska förmåga. Alla barnen fick näsdukar i tyg, och han instruerade med livlighet hur man kan kasta upp den i luften och klappa en gång. Barnen gjorde likadant. Dean sedan kasta upp igen och klappa två gånger. Barnen gjorde likadant och så fortsatte det. Dean hittade på flertal sätt att använda sig av näsduken, man kunde kasta upp den och fånga den på huvudet, eller kasta den och sedan hålla den i luften genom att blåsa på den. Därefter bröt en massa olika lekar ut och barnen underhöll sig själva. Under denna tid så hann vi ställa några frågor till Dean och hur han tänkte kring inlärning.
Dean förklarade att han utgår från Self-determination theory [5], han hjälper barnen att hitta sin inre motivation till att utföra aktiviteterna i stället för att försöka styra det utifrån. Han menade att det finns mycket motivation i att få bemästra nya förmågor samt att få göra detta i en social gemenskap. Han menade också på att det fostrar Resiliance [6] då barnen inte behöver instrueras i att försöka på nytt när de inte klarar av ett moment utan att de självmant försöker igen och igen att bli bättre. Att skapa motivation inom motorisk inlärning är viktigt då det finns flertal teorier som menar på att utveckling av motorisk förmåga sker när man är på gränsen av vad man klarar av [7]. Detta kan innebära att man enbart lyckas med ett önskat moment 50% av tillfällena eller mindre, vilket kan orsaka utsläckning och minskad motivation.
Detta är viktigt inom sport, exempelvis en atlet som vill bli ännu bättre på att passa än vad hen är idag. Då behöver atleten kontinuerligt öka svårigheten så att passarna sitter med mer träffsäkerhet trots mer störande moment (exempelvis en motståndare som försöker hindra passen, eller att ge vidare passen med mindre betänketid). Men oavsett ålder så kan kontinuerliga misslyckanden släcka motivationen att fortsätta utvecklas. Då Dean är neuroforskare och utbildat flertal år inom området så frågade vi hans syn på hur man håller motivationen uppe hos barn och vuxna när de samtidigt upplever många motgångar. Hans svar är enkelt, genom att vi kan stegvis öka svårighetsgraden av övningarna så kan vi se till att det skapas flertal erfarenheter av bemästrande längst med vägen. Detta skapar en erfarenhet av att misslyckanden är synonymt med framgång. Han hade också en positiv syn på hur mycket potential en vuxen har jämfört med ett barn, han höll ut sina armar vidsträckt för att symbolisera barnets utvecklingsfönster, och när han skulle symbolisera de vuxnas utvecklingsfönster så minskade han storleken med enbart någon centimeter.
Exemplet blev också mer talande i och med att Dean nyligen lärde ut till några intresserade vuxna hur man kan balansera en fjäder på handflatan och hur man kan byta den mellan händerna. Samtidigt som vårt samtal avslutades så fick vi se hur dessa vuxna spred kunskapen och glädjen vidare, ett mycket fint och för min del motiverande avslut att fortsätta utvecklas oavsett ålder.
Referenser
Change the game. ( september 2022). Om change the game. https://change-the-game.se/om-oss/
Twomey, L. T. & Taylor, J. R. (1984). Old age and physical capacity: Use it or lose it. Australian Journal of Physiotherapy, 30(4), 115–120. https://doi.org/10.1016/S0004-9514(14)60683-8
Hidaka, Han, C. E., Wolf, S. L., Winstein, C. J., & Schweighofer, N. (2012). Use it and improve it or lose it: Interactions between arm function and use in humans post-stroke. PLoS Computational Biology, 8(2), e1002343–e1002343. https://doi.org/10.1371/journal.pcbi.1002343
Marioni, Van Den Hout, A., Valenzuela, M. J., Brayne, C., & Matthews, F. E. (2012). Active cognitive lifestyle associates with cognitive recovery and a reduced risk of cognitive decline. Journal of Alzheimer’s Disease, 28(1), 223–230. https://doi.org/10.3233/JAD-2011-110377
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2012). Self-determination theory. In P. A. M. Van Lange, A. W. Kruglanski, & E. T. Higgins (Eds.), Handbook of theories of social psychology (pp. 416–436). Sage Publications Ltd. https://doi.org/10.4135/9781446249215.n21
American Psychological association. (september 2022). Resilience. https://www.apa.org/topics/resilience
Shumway-Cook, A. & Woollacott, M.H. (2016). Motor control: translating research into clinical practice. (Fifth edition.) Philadelphia: Wolters Kluwer.